Mail till mig Till Stig
Lövborgs hemsida / Till tidigare
dagboksanteckningar /
Till senare dagboksanteckningar
Mail till mig
Januari 2010
Resa till
Kina och Tibet / För att komma igång
igen / Valet 2010 / Ett
julkort / Min hälsena / Nya
tag / Insändare och Facebook /
Fr o m nu, den 13 juni 2010 flyttar jag dagboken till Facebook. Det är lätt att
hitta mig för Stig Lövborg är ett, i FB unikt namn.
Det har roat mig, en längre tid, att skriva
insändare och, för den delen, svara på andras insändare. Det har blivit lite av
en hobby. na.se har
också visat sig välvilliga att ta in det mesta av det jag skriver, vilket är
roligt. Även Facebook har blivit en del av mitt liv även om det inte
direkt är någon höjdare.
Det har inte blivit något skrivande på ett
tag. Skärpning! Japp! Jag har skrivit mest i Facebook, vilket inte har gett så
mycket. Det har blivit
väldigt lite kommentarer och då är det ju inte särskilt kul :-( Andra skriver om
bullar, barn mm och det kanske är intressantare än ex politik.
Det har varit roligare att debattera i corren.se och na.se Då får jag i alla
fall mothugg.
Min insändare om centerpartiets korkade förslag att Arbetsförmedlingen skall läggas ner kommer troligen i NA, det har inte funnits plats.
Det är faktiskt intressant att delta i
diskussionen i både Nerikes allehanda och Östgöta korrespondenten. Det finns
många tyckare. I vart fall
när det gäller arbetsmarknaden, vården och skolan.
Ja, svullnaden vill inte riktigt ge med sig.
Därför blev det ett nytt besök på vårdcentralen idag, den 30 dec, för lite
konsultation. Det resulterade i
ett inflammationshämmande piller och en vätskedrivande. Läkaren och jag var
överens om att skridsko- och skidsäsongen får skjutas upp till nästa
vinter :-( Jag får roa mig med att käbbla med insändarna på na.se och det är
inte fy skam det heller. En del dårar som förordar Sveriedemokrateran
mm, men vi får väl hoppas på en rödgrön seger. Det är ju synd om Sverige skall
fortsätta att vara kallt och ogästvänligt, bortsett från klimatet förstås.
Idag, den 18 dec, fick jag ett "lustigt" julkort. Det löd som texten nedan... Det är svar på en av mina kommentarer på en insändare.
Kan du förklara varför sverigedemokraterna är farliga för hela samhället? Kan det bero på att dom säger vad vi andra tycker?
Vad tror du att deras framgång i senaste opinionsmätningarna beror? Här får du två alternativ:
1 Det finns för lite antal invandrare och muslimer i Sverige
2 Det finns åt helvete för många invandrare och muslimer i Sverige Välj ett av dessa och analysera varför deras framgång är så uppenbart.
Kristen invandrare sedan 55 år tillbaka
Idag, den 16 december, fick en granne
besked från Försäkringskassan om sänkt pension med 600 kronor. Grannen har varit
kommunanställd och väldigt normal inkomsttagare.
Det kan således vara idé att fundera på valet år 2010. Alliansen, NIX!
Det har ju varit dåligt med skrivandet sedan kinaresan. Här kommer ett försök att ändra på det. Bland annat var det en skön rubrik i dagens - 15 december - tidning. Reinfeldt fruktar rödgrön valseger. Kanon!! Den artikeln svarade jag genast på i na.se Texten finns nedan.
Reinfeldt fruktar rödgrön valseger
Det var en skön rubrik. Resten av Reinfeldts tankar – i artikeln – är nys. Att det skulle bli så på grund av ordförandeskapet i EU tror jag inte på. Den inhemska politiken hade ju inte förändrats. Arbetslinjen är det inte något fel på. Den har säkert båda blocken, men i de rödgrönas fall är den inte oberoende av hälsotillstånd. Tänk också på, Reinfeldt, att mätningarna är gjorda bland svenska folket. Det är de som sagt sitt och inte någon annan.
Att kommande val skulle stå mellan arbete kontra bidrag är bara löjligt att påstå. Vem kan peka på att de rödgröna FÖREDRAR bidrag. Det är en helt annan sak att inte kasta ut arbetslösa och sjuka i kylan som Alliansen gör.
I övrigt jobbar jag för fullt med att träna tillbaks den skadade foten. Det går hyfsat.
Planeringen för den här resan började redan på kinaresan för ett par år sedan. William Jiang, en arbetskamrat och själv kines, har anordnat kinaresor i många år. Mitt resebrev från den resan finns på www.lovborg.com/kina/ Där finns bilder och text. För att klara den här resan har vi tagit ett seniorlån på radhuset. När det lånet har löpt ut tar vi troligen ett lån till. Vi får väl se vart den eventuella resan går :-)
I maj 2009 skickade William ut reseschemat. En del är samma som förra resan så då hoppas jag på ett återbesök till muren. I slutet av augusti gick jag till Forex och växlade till yen. Jag fick betala 4300 för 4000 yen
8 sept.
Så satt vi på terminalen på Arlanda. en granne skjutsade oss till bussen. resan till storstan förflöt smärtfritt. Eftersom vi haft uppkopplingsproblem var vi tvungna att besöka Handelsbanken för att föra över från spar- till lönekontot. Lite mat fick det också bli. Vanlig husmanskost och öl kostade 300 pix. Det blev också en öl på Arlanda i väntan på resekompisarna. Det kändes på en gång att gruppen var lagom.
Det blev ingen sömn på planet så jag var ordenligt trött när vi kom fram till Peking. Ankomsthallen, som byggdes till OS, var enorm såklart. Det var lätt att ha kontak med alla. Många av tjänstemännen på flygplatsen hade munskydd. William hade information om hela resan.
På flygplatsen i Peking var det dags för lunch. Det blev en fast food. Maten var god men lokalen väl enkel. En av kompisarna och jag letade snabbt upp en bar eftersom halsen törstade. Så var det dags för en tre timmars flygning till Xining. Vi möttes av guiden som hade med sig vita scarfar. Traditionellt ger tibetaner en vit scarf när de besöker äldre personer, t ex en ålderman i en by eller en regeringstjänsteman. En vit scarf ges alltid till någon som mottagit en utmärkelse eller en gåva. Scarfen symboliserar fred och att den som ger kommer med ett rent hjärta. Vi blev inkvartering på ett mycket bra hotell. Middagen åt vi tvärs över gatan.
Onsdag:
Tre timmars bussresa till kinas största sjö. Vi "klättrade" upp till ca 3000
meters höjd. Vi passerade mängder med bra motiv men eftersom vi satt i en buss...
På ett ställe såg jag en rovfågel som jag anade va en kungsörn så jag ringde
brorsan och när han sömndrucken svarade gick det upp för mig att det var en viss
tidsskillnad. Klockan va fem på morgonen hemma. Båtturen var på ca en timme. Vi
åkte ut på sjön där den stannade en stund. Alla plåtade varandra. Av någon
anledning ville alla kinesarna bli plåtade tillsammans med mig, vilket ju var
roligt. Båten vände mot hamnen igen. De fåglar jag såg var sädesärla,
stenskvätta och härfågel. En "sädesärla" med svart kind. Jag upplevde både
sädesärlorna och stenskvättorna som större än hemma. Lunchen åt vi i ett
spartanskt hus men maten var mycket god. Generellt var maten god under resan. Vi
fick mycket små glas som jag antog var till snaps men det var ölglas. På skoj
påpekade jag och glasen var för
små :-) och vi fick in större pappersmuggar.
Innan vi åkte tillbaks till hotellet besökte vi en familj och tittade på deras
hem och hade en liten frågestund. Deras årsinkomst var ett tusen fem hundra yen
per person. Barnen gick i skola. Skolan är fri men böckerna och maten kostade.
Banen fick veckopendla.
Så blev det tre timmars återresa. Middagen blev en koka-själv-middag. De var en gryta med två "avdelningar" i. En med stark sås och en med mild sås. Den starka var STARK. Sedan var det rå mat som vi lade i den kokande såsen. De hela avslutades med att William informerade, i bruset från öviga gäster, om nästa dag. Det blev omöjligt. Han fick ha infon i lobbyn istället. På vägen tillbaks till hotellet visade oss på ett litet torg där det skulle bli allmän dans dagen efter, på morgonen. Det blev således mitt morgonmål. Jag tog del i dansen och plåtade lite. Det var ett stilla morgonregn så jag använde "regnkläderna" till kameran.
Klockan tio gick vi till en marknad nära hotellet. Jag hade inte några planer på köp men Lena köpte ett halssmycke. Det var dock inte särskilt mycket folk på marknaden. Färden gick vidare till en moské. Det var fredagsbön och eftersom alla inte fick rum så var trottoaren full med muslimer. Det var ett hav av vita kalotter. Tyvärr fick vi inte, som ickemuslimer, gå in. Besöket var dock intressant. Före maten tog vi en promenad då vi handlade en del mat och dricka. Vi hamnade hos ett par tjejer och vi invaderade deras butik. Det verkade som att dom tyckte det var roligt. Ett antal personer flockades runt oss. Järnvägsstationen nästa. Eftersom vi hade förstaklassbiljetter fick vi sitta i bekvämt förstaklass väntrum.
De blev en smula stressigt när vi skulle ombord på tåget. På järnvägen till Tibet kom vi att nå 6000. Efter diverse turer hade vi fått första klass på tåget till Lhasa. Kupén var ganska trång. Vi var fyra personer med bagage så det blev ett pusslande med väskorna. Man kan undra hur andra kalass ser ut...
Sömn blev det inte så mycket av men natten gick skapligt fort. När vi gick upp vid sjutiden hade vi ett väldig bergigt landskap runt oss. Djurlivet var det inte mycket bevänt med. Några hjortar. En falk som ryttlade. Vid åttatiden var det frukost. Det var en bricka med olika fack med mat. Precis som på en kinarestaurang. Resan började onekligen bli en smula enformig. Vyerna var hela tiden desamma.
Innan resan var planerna att vi skulle åka hela järnvägen, 49 timmar, vilket Lena tyckte om som den järnvägsfamilj hon kommer ifrån. I ett mail från William kom ändringen till "enbart" 25 timmars tågresa. Lena blev besviken.
P g a höjden fanns syrgas på tåget - ett hål i väggen med slangar - vilket Lena och en kvinna till fick behov av. Det blev fler och fler Jakar på bergssidorna längs järnvägen. Här och var fanns små ruckel som folk troligen bodde i. Det fanns också mönster - utlagda stenar i fyrkantsformationer - som vi aldrig blev riktigt kloka på. Det var dock många. Vid stationerna var det aldrig tillåtet att gå av tåget, utom vid ett tillfälle. Väl framme vid stationen vid Lhasa möttes vi av en jättehall - järnvägsstationen. Klockan var nu ca halv tio och den nya guiden mötte upp. Det var intressant att se att, trots mörkret, inte en enda cyklist hade ljuset tänt och hjälm… Genomgående var trafikkulturen rent bedrövlig. Det tutades hej vilt och cyklisterna åkte slalom mellan bilarna. Det blev sängen direkt men sömnen var det si och så med. Troligen berodde det på den något ansträngande tågresan.
Söndag:
Försök att duscha va meningslös. Det gick inte att få vattnet från kranen över till duschen. Frukost således. Ja, den var inte mycket att ha. Inget smör, ingen juice, ingen frukt och inget kaffe. Det fanns dock en katt som sprang mellan borden. Man kan ana vad våra hälsovårdsmyndighet skulle tycka om det. En av deltagarna var diabetiker och behövde kylskåp för insulinet, men även kylskåpet "haltade". Dagen börjad med besök på Dalai Lamas Potalapalats. Det var ENORMT. Palatset uppfördes under åren 1645 till -53. Det var säte för Dalai lama fram till 1959 då han tvingades fly. Palatset är 13 våningar högt. Man fick fotografera exteriören och inne i byggnaden om man såg himmeln :-) Promenaden genom komplexet var en vanding genom massor av rum och tillsammans med massor av folk. Det blev varmt, minst sagt. Jag har nog aldrig sett så många buddafigurer förr. Många äldre hade bönesnurror. Det är en liten rund burk på en pinne. På sidan av burken är en kort kedja fastsatt med små kulor i endan på kedjan. Det här går man och snurrar på så kulorna står rätt ut.
Lunchen var på en restaurang på en liten smal gata. Det verkade vara en servitris som fått oss på sin lott. Hon hällde upp öl i små glas som ju inte räckte långt men vi upptäckte kartongen med öl på golvet så vi försåg oss själva. Hon hade dock örnkoll på när vi druckit upp och fyllde genast på. Hon lade också för oss, vilket ingen annan gjort förut. Utanför fanns ett ställ med kött. Vi skojade om att vi hoppades att vårt kött inte kom därifrån. Innan vi åkte därifrån såg jag en lite flicka med en grå hund med röda öron och grön svans. Mycket söt. Självklart blev det bilder.
Vi besökte ett medicinskt center. Det mynnade ut i ett antal sjukdomar för flera av oss. För min del köpte jag linimentplåster.
Middagen åt vi på en restaurang med underhållning. Den bestod av dansare. Vi hade fått första parkett. Det blev mycket plåtande. Efter maten hade vi möjlighet att få fotbad men det var bara två som nappade. Det var skönt att åka tillbaks till hotellet.
Måndag:
Väckarklockan var i form en tupp i grannskapet. Några hundar skällde ständigt.
En sväng tidigt på morgonen gav några motiv.
Kameran gav signal om minskad batterikraft så jag gick tillbaks för laddning.
Iväg till Dalai Lamas sommarpalats. Det var lummigt och mycket blommor men annars i så mycket att se. En liten jycke sprang runt besökarna och en gammal kvinna satte sig på huk vid hunden och spottade i handen som hon sedan sträckte ut till hunden. Den lapade i sig flera gånger, blää. Som vanligt fick man inte fotografera.
En mattfabrik var nästa mål men eftersom man såg ett kloster vid foten av berget därifrån så talade jag om att jag skull gå och få bilder på det istället. Jag gick genom en liten by för att få en vy över klostret. Längs bygatan såg jag att de byggde nya bostadshus.
Efter besöket åkte vi till hotellet för ett par timmars vila. Lena och jag passade på att skriva vykort.
Vi åkte till ett museum där de fanns handcraft (handarbeten) att köpa. Det var en stor lokal med mängder av diskar med smycken. Ljusår fån en marknad. Som guiden sade: eftersom det är i museum är det inte billig. Jag gick följaktligen snart ut. Det blev ett nytt besök vid Potalapalatset och till en park intill för att som guiden sade: se lokalbefolkningen. Jag uppräckte att det blev lätt att fotografera människorna om jag hälsad med ett leende och gick ner på knä för att plåta. Det blev både äldre och barn. För första gången betalade jag för att fota en gammal dam. Middag näsa. Den här gången va det en hemvand dukning och beställning via en meny.
I lobbyn hade vi en diskussion om otursnummer. I Kina är det i vissa sammanhang nummer 4, i andra sammanhang är det andra nummer, allt enligt guiden.
Tisdag:
Efter en sömlös natt blev den en bussfärd på dåliga vägar till flygplatsen för återfärd till Kina och ChongQing. Vi fick en ny guide, en kvinna med en riktigt bra engelska. Hotellet var bra med ganska hårda sängar. Lena och jag tog en promenad längs gatorna fulla av stånd blandat med grupper av människor som spelade majong eller kort. En kvinna höll, vad jag förstår, koll på spelets ekonomi samtidigt som hon ammad. På ett ställe kunde man se in till en tandläkas mottagning. Han höll på och behandla en kvinna. På kvällen blev det en busstur längs floden. De var ett praktfullt färgspel av neonljus. Längs en gata var det som ett räcke som var upplyst och det ändade färg hela tiden. På ett torg dansade folk bland försäljarna. Det sålds drakar. Det var små drakar uppträdda i mängd på en lång lina, säkert femtio meter.
Natten kom med god sömn.
Onsdag:
ChongQing är kinas största stad med ca 32 miljoner invånare.
Dagen började på ett stort och pampigt museum. The Gorge museum. Muséet visade processen hur Kina anlägga en jättesjö för att få elektricitet. Kina evakuerade drygt en million människor för att klara det. Hela städer ställdes under vatten. Vattnet höjdes med 175 meter. Vid dammen finns en sluss men också en hiss som tar en båt åt gången. Hissen tar 40 minuter på sig att hissa en båt.
En promenad till en park där det bl a fanns ett museum med jadefigurer. Dock, en sökning på jade i Nationalencyklopedin visade att man i Kina använder Agalmotolit som ersättning för jade. Allt är således inte jade. Vi fick en lektion i hur man gör te. Den konsten var det en trevlig och kunnig flicka som lärde oss.
KROPPSMASSAGE!! Den var underbar. OK, jag fick koncentrera mig när hon gnuggade under fötterna. Fotmassage, som det hette, var ett konstig begrepp eftersom dom gick igenom HELA koppen. Middag och sedan till båten för en tre dagars flodfärd. Hytten var fantastisk, som på ett bättre hotell. Det blev en skön sömn. Min morgon startade med Thai Shi för min del. Jag tog en sväng ut på däck och objektivet immade igen direkt.
Vi skulle till spökstaden men ett par av oss ville inte dit men gå iland ändå. Det fick de nu inte men det visade sig bara vara att kajen var privatägd och det kostade 200 yen att gå iland. Det var väldigt hög luftfuktighet. Det blev "regnkläder" på för kameran. På vägen iland till spökstaden skulle jag hjälpa en tjej med minneskortet och "lyckades" tömma kortet ... L Det var verkligen konstiga ord i menyerna. Normalt får man också en tilläggsfråga: "vill du verkligen..." men inte i den kameran. Jag mådde onekligen dåligt ett tag men lovade att hon skulle få alla mina bilder på en skiva. För att komma upp till spökstaden kunde man antingen gå eller åka linbana. Det blev linbana, även om jag inte direkt älskar det sättet att resa. Det fanns mängder av tankar om hur man skulle gå över trösklarna och gå i trapporna för att bli lycklig mm. Försäljare fanns så klart överallt. På ett ställe fanns en kula man skulle stå på och hålla balansen, minst tre sekunder. Det var inte många som klarade det. Sedan var det bara att andas djupt och ta linbanan ner igen. Den fortsätta båtresan blev disig. På kvällen var det lekar, bl a Hela havet stormar, som jag deltog i. Plötsligt trampade någon mig på högra hälen. Det gjorde ordentligt ont men jag fortsatte och vann. Jag kände dock att jag behövde vård. Läkaren nästa således. Läkaren lade om och sade till mig att lägga is på och det fixade baren. Som pris för att jag vann Hela havet stormar fick jag en lapp som jag skulle få en valfri drink på. Det blev inte någon mer aktivitet på dansgolvet. Natten förflöt lugnt med god sömn. Jag besökte dock läkaren igen dagen efter. Då fick jag akupunktur och någon rökelse. Det kallades Kopping. Jag fick ligga med nålarna i en timme. En hel hop piller blev det också. Det hela gick på 2 600 kronor. Alla, inklusive besättningen var mycket deltagande. Läkaren ville träffa mig igen på kvällen. Det var en stilla utflykt på dagen och den fick jag tillstånd till.
Vi bytte till en mindre båt för att åka en grenflod. Bl a såg vi kistor fastsatta i bergsskrevor. De lär ha monterats där för ett par tusen år sedan.
Vi bytte till ändå mindre träbåtar med män som paddlade. Nu fick vi prov på hur männen dragit fram båtarna vid grunda forsar. De hoppade ur båtarna och drog fram den. Förr var männen nakna - dock inte idag.
När jag skulle hämta mitt pris visade det sig att jag fick 20% avdrag på priset – jag säger bara blää.
Nu tog vi flyget till Shanghai. William föreslog att jag skulle åka rullstol vilket jag gärna gjorde. Jag fick hjälp av Jan-Olof. När vi skulle ombord fick jag "gå" först. Jag fick dock vänta till alla andra gått av när vi kom fram. Den här gången var det en anställd som hade uppdraget. Det var en bit till snabbtåget så det var skönt att slippa gå. Tåget går olika fort olika tider på dygnet. Det gick 300 som snabbast den här gången. Vi checkade in på hotellet men åkte direkt vidare med buss till Suzhou för natten. Gruppen, inte jag, besökte en park men jag hittade en damm att sitta och läsa vid. Sedan blev det ett besök på ett sidencenter. Där vilade jag mig också. Lunchen var som vanligt utmärkt. I huset var det ett bröllop. Man kan säga att vi fotograferade varandra. Vi gjorde en kanalfärd och kom bl a in i väldigt trånga ”gränder” så vi kom nära människorna längs kanalbanken. En man riktade sin kamera mot mig och ropade ”you are the attraction”. Där var vi igen. Vad Lena hade hört var jag lik Karl Marx. Sista dagen skulle vi ha besökt en by men den dagen regnade det och guiden ville inte äventyra vår hälsa så det besöket avstod vi.
På resan hem blev det några flyg och jag fick rullstol hela tiden. Det fungerade klockrent.
Tilläggas kan att jag besökte vårdcentralen när vi kom hem och den läkaren ville ha en bedömning till. Läkaren på USÖ – universitetssjukhuset – undersökte mig ganska hårdhänt och konstaterade att min hälsena hade gått av så det blev gips i åtta veckor L