|
Ledmarkeringar
/ För
ytterligare upplysningar /Viktigt att tänka på
Länstrafikens
turlista
Etapplängd 23 km
Etappmål Stjärnfors
Kaffeservering invid riksväg 63, 6 km SV Kopparberg. Serveringen håller öppet endast
under sommarsäsong.
Parkering på planen mellan riksvägen och sjön norr därom.
Tillgång till telefon i serveringen. Badplats.
Vid etappmålet finns Stjärnfors bruk och hembygdsmuséer.
Möjlighet till övernattning under sommarsäsong i stugor intill serveringen eller i
lägenhet med självhushåll. Båda alternativen har tillgång till WC samt bad och/eller
dusch. Upplysningar och beställning genom tel 0580-410 20, 410 46.
Tillbaks
till toppen
Vid Rällsälvens utflöde ur Ljusnaren skapade vattenkraften i kombination med
traktens rika malm- och skogstillgångar tidigt ett centrum för bergsbruk. I motsats till
övriga bruksorter i Nya Kopparbergs bergslag satsade man här inte på koppar utan på de rika
järnmalmsförekomsterna. Redan 1676 erhölls privilegium för en hammarsmedja vid
Stjärnfors som sedan utvecklades till ett stort bruk för vidareförädling av järnet
från traktens hyttor.
År 1905 lades dock verksamheten ned, men den stora fallhöjden utnyttjas fortfarande
av ett kraftverk vilket inneburit att dammar, kanaler och andra anläggningar i vattnet
bibehållits. Bruksherrgården finns också bevarad medan odlingsmarkerna till stor del
utnyttjas som golfbana.
Några km söder om Stjärnfors går leden över odlingsmarkerna till gården
Stuttjärn som ligger högst upp på en moränsluttning. En del av
gårdens byggnader är mycket gamla och av kulturhistoriskt intresse.
Gården har ett läge som är typiskt för den nykolonisation i ödemarken som ägde
rum i Bergslagen under 1600-talet och som genomfördes av inflyttade finnar som ett led i
den tidens näringspolitik. Det höga läget för odlingarna innebar en minskad risk för
frostskador på grödorna.
Byn Vintermossen har samma läge i terrängen som
Stuttjärn och dess ursprung torde också kunna ledas tillbaks till finnkolonisationen på 1600-talet. Bebyggelsen har här utvecklats till en relativt
stor by där flera gårdar fortfarande är i drift.
Före byn passerar
leden över en av byns myrodlingar som nu är övergiven och under igenväxtning. När
befolkningen efterhand växte och samtidigt möjligheterna att bedriva svedjebruk alltmer begränsades av bergsbrukets behov av skog blev behovet av
ny åkermark alltmer framträdande. Ett vanligt sätt att lösa detta var framför allt
under 180-talet att dika ut och odla upp närbelägna
myrmarker. Problemet med myrodlingarna var dock många och främst frosten var besvärande
på grund av det låga läget i terrängen. Myrodlingarna har också i allmänhet
övergivits långt tidigare än åkrarna uppe på höjderna.
Mellan myrodlingarna och byn följer leden den gamla
hästkörvägen som utgjorde förbindelsen mellan odlingarna och byn. I övrigt passerar
leden endast utkanten av byn och den bästa överblicken över den får man från
utsiktspunkten Mackarsberg.
Mackarsberg är en av Ljusnarsbergs mest klassiska utsiktspunkter. Berget är visserligen inte något
av traktens allra högsta (ca 375 m ö h) men är tack vare brantheten och inslag av salt
berg en naturlig utsiktspunkt som är oberoende av hur skogen omkring sköts.
Strax före rastplatsen vid Rasbackstjärn finns en återvändsled på ca 100 m efter bäcken
från tjärnen. Den leder fram till ruinerna efter en liten kvarn. En sådan liten kvarn
kallades skvaltkvarn och drevs i allmänhet med
underfallshjul vilket innebar att någon damm över bäcken inte behövdes utan
endast några stenar som koncentrerade forsen. Sådana här små kvarnar hade ofta varje
by eller t o m enstaka gårdar uppe i skogsbygden för att slippa transportera sägen ned
till bygden för att mala sitt eget mjöl. Kvarnruinen som är en av flera här uppe och
ger en uppfattning av hur befolkad trakten en gång varit.
Tillbaks
till toppen
Kindla:
Nytt naturreservat
Någon kilometer söder om rastplatsen finns en ca 600 m
lång återvändsled upp till toppen av Kindlahöjden
(till Hällefors turism) som med sina 424 m ö h
är en av länets högsta punkter. Numer, sedan 1992, finns ett torn med en
underbar utsikt (panorama) över omgivningarna. Endast
längst i nordväst nära gränsen mot Värmland finns högre höjder. Tillsammans med
Röberget och Kalklinten bildar Kindlahöjden ett av länets mest otillgängliga och
högst belägna vildmarksområden.
Före skogsbrandflyget var Kindlahöjden en viktig punkt i
skogsbrandbevakningen och här fanns både torn och bevakarstuga samt telefon. Söder om återvändsleden går leden i en dalgång fram alldeles
under rödbergets imponerande östbrant.
Några kilometer före etappmålet i Nyberget går leden
upp över berget Slöjdarkullen. Under ganska lång sträcka har man här en vid utsikt
mot norr över Dammsjön och skogarna i den centrala del av Bergslagen som ligger längst
från bygden i Lindes, Ljusnarsbergs och Hjulsjö socknar.
Tillbaks
till toppen
Nyberget är en fortfarande levande by långt inne i
skogsbygden. Byns ursprung kan med säkerhet kopplas till den hytta som mycket tidigt
anlades i bäcken mellan sjöarna Dammsjön och Gränsjön. Hyttan lades ned 1809 och sedan har byn levt vidare som en del av den
industriella verksamhet med järnframställning och sågverk som bedrivits i närbelägna
Hararbacken samt som skogsarbetarby.
I närheten av Nyberget har också gruvbrytning av
relativt stor omfattning bedrivits ända fram till slutet av 1970-talet då den sista av
gruvorna, lades ned.
Tillbaks
till toppen
2008-02-22
Webbmaster /
home1.swipnet.se/~w-12577/stjarnfors.htm
|
