Den märkliga muren. Varför byggdes den här? Bild 26.
På sommaren gick korna lösa på skogen. Bjällran talade om var. Korna visste till vilken grind de skulle gå vid mjölkningsdags. Där samlades de i god tid. Grindar var förresten en vanlig träffpunkt för alla, t ex ungdomar. Hela byn var omgärdad av trägärdesgårdar eller stenmurar. Fyra grindar fanns ut från byn.
Nuvarande grind har tillverkats efter gammal förebild av Edvin Isaksson född i Rustorpet.
Här är vallgatan, som ledde från grinden till ladugården
Den är byggd av stenmurar. All uppodlad mark omgärdades med stängsel för
att inte korna skulle gå in där. Man var aktsam om höskörd och säd.
Dessa stenmurar har lagts av Johan Wäger ca 1880 av sten som brutits upp
från åkrarna. Bild 23 o 24
Vagnskjul. Takstolarna låg direkt på stenmurarna. Namnet Wägerstorpet kommer efter siste brukaren Johan Wäger.
Hittar ni vandringen? Den drogs av två hästar. Att köra dem varv efter varv var en barnsyssla. Efter ca 40 varv var det dags för städning runt tröskverket och en paus. Gå gärna ett par varv. Att tröska var ett lagarbete som sysselsatte ca 10 man där mataren var den som regerade.
J
Wägerstorpet
Detta hus var ursprungligen i en våning och lägre. Det kortades och byggdes på. De stora fönstren lär ha tillkommit genom att Wäger beställde nya fönster hos en snickare som tillverkade dem efter fel mått. Större öppningar sågades då upp.
Huset revs på 1940- talet
Utnyttjades enligt uppgift som torv- och vedbod.
Till torpet hörde inte så mycket skog därför bröts torv ur mossen som bränsle. Den djupast liggande var lämpligast.
Mellan träd spändes linor att hänga tvätten på för tork och blekning. Det berättas att tvätten avslutades med att mor Alva på Rustorpet kokade enbärsdricka i en trebent "18-kannersgryta" - ca 47 litet - enbären hade barnen plockat.
Ängarna o skogen gav bete åt djuren, djuren gav gödsel, gödseln gav näring åt åkrarna så att skörden blev god, Skörden gjorde att man fick mat på bordet.
Åkern var dyrbar. Vägarna försökte man dra utanför odlingsbar mark. Även byggnader placerades så att inte god åkermark gick förlorad. Man hade växelbruk t ex råg, insådd vall, hö, havre, potatis.
Höet gick till hästarna. De måste ha bra mat för att orka i skogen. Korna betade i skogen om somrarna, men på vintern fick de "skranthö" o ängshö utdrygat med havrehalm. Mängden mjölk sjönk under vintern. Av mjölken kärnades smör och ystades ost.
Smör, ost, kalvar och grisar såldes ibland vilket gav kontanter till nödvändiga inköp såsom socker o salt, medicin, kaffe, nål o tråd mm.
Skogsarbete var en vanlig bisysselsättning i Tomasboda, som gav intäkter.
Annars var det byteshandel som rådde. Dagsverken hos varandra var handelsvara.
Stenmur i 1859 års ägogräns mot Rustorpets ägor. Hit ner gick åkermarken.
