Naturreservatet Björskogsnäs

Skylt finns vid avtagsvägen från landsvägen Karlskoga - Grythyttan, ca 5 km från Grythyttan. Eftersom vägen fram till Björskogsnäs är enskild, bör man lämna bilen på parkeringsplatsen före järnvägsövergången och sedan promenera fram till reservatet - ca 1 km.

Ytterligare information

Länstyrelsens naturvårdsenhet	Skogsvårdstyrelsen
701 86 Örebro	Box 1543
Tel 019-19 30 00	701 15 Örebro
	Tel 019-12 48 20

Kom ihåg!

Skada inte mark och växtlighet
Plocka inte blommor, ris och dylikt
Ta inte med okopplad hund
Det är förbjudet att göra upp eld, tälta, ställa upp husvagn samt framföra motorfordon

När ska man besöka Björskogsnäs

Odlingslandskapet på Björskogsnäs kan man naturligtvis uppleva året om, men det kommer ju bäst till sin rätt under sommarhalvåret. På för- och högsommaren har man de bästa möjligheterna att studera de många sällsynta växterna. Det är dock bara några få, främst Guckusko och Krissla, som är iögonfallande. Guckuskon brukar blomma under andra veckan i juni och krisslan ungefär en månad senare. Utöver dessa finns många andra vackra men mera vanliga blommor.

Tänk på att inte studera guckuskon så närgånget att andra, inte blommande plantor av den, blir nedtrampade. Följ i största möjliga utsträckning de markerade stigarna, åtminstonde i sloghagarna.

Kalksten från urgammal bergkedja

Berggrunden på Björskogsnäs utgörs av urkalksten, en kornig, ofta mycket ljus bergart. Som framgår av namnet tillhör den urberget och är alltså betydligt äldre än den täta, tydligt lagrade kalksten som förekommer t ex på Närkeslätten. I själva verket ingår Bergslagens urkalksten i ett av urbergets allra äldsta områden, en nu helt nedvittrad bergskedja.

Används vid järnframställning

Urkalkstenen förekommer på många ställen i Bergslagen, men på få ställen i så stor mängd som här på Björskogsnäs. Tidigare hade urkalkstenen stor betydelse vid järnframställning och bröts på många ställen - under namnet limsten. På östra sidan av Björskogsnäs finns ett gammalt limstensbrott och en kalkugn där kalken brändes.

Särpräglade vittringsformer

Urkalkstenen är mindre motståndskraftig än de flesta andra urbergarter, framför allt mot kemisk vittring. I utsatta lägen, som på strandklippor, får urkalken därför ofta mycket utpräglade ytformer. Så är fallet t ex längst ut på Björskogsnäs.

Mötesplatser för sällsynta växter

Björskogsnäs är mötesplats för ett betydande antal mer eller mindre sällsynta växtarter. Detta förhållande beror dels på kalkberggrunden, dels på att man ungefär här har den s k Norrlandsgränsen, en viktig men ganska oskarp gräns för utbredningen av sydliga och nordliga arter. Gynnade av kalken förekommer här kanelros, dvärglummer och smalfräken. Dessa arter är längre norut i landet mindre ovanliga och på sin höjd svagt kalkgynnade. Exempel på sydliga arter är krissla, ormtunga, vippärt och slankstarr.

Utöver nämnda arter finns här flera andra kalkgynnade eller kalkbundna arter utan tydlig sydlig eller nordlig utbredningsbild. Mest representativ för Björskogsnäs är väl guckuskon, europas praktfullaste orkide, som här har sin rikaste förekomst i länet. Denna liksom flera andra av de sällsynta växterna på Björskogsnäs har gynnats också av odlingen, närmare bestämt av slåtterbruket.

Ädla lövträd

Även i utvalet av buskar och träd visar sig kalkberggrundens - och odlingens - gynsamma inverkan. Det är sålunda lövträden som dominerar, främst mindre krävande arter som björk, asp, rönn, hägg och gråal, men det finns även en del ädla lövträd. Alm och lind, som förekommer här, är ovanliga i trakten soh framöver allt längre norrut. Oxel och lönn växer framför allt i sluttnignen på halvöns östra sida. Hasseln är sparsamt företradd. Av buskar i övrigt kan nämnas olvon, skogstry och tibast. På några strandavsnitt med tunt jordtäcke växer blandskog med ett rikt inslag av tall.

Odlingslandskapet

Björskogsnäs har sannolikt utnyttjats för odling, slåtter och bete mycket tidigt. Omfattning och fördelning av olika nyttjande har dock växlat. Vid sekelskiftet, i slutet av gamla Bergslagens storhetstid, var så gott som hela halvön skogslös. Därefter har endast de bästa jordarna hållits öppna och övriga delar lämnats att växa igen. I samband med reservatsbildningen påbörjades en restaurening av de gamla sloghagarna. Sloghagen är en typ av slåttermark med lövträdsdungar och enstaka träd. Den var vanlig i Bergslagens äldre odlingslandskap. För att bibehålla de öppna markerna sker nu årlig slåtter av sloghagarna och bete och odling av ängs- och åkermark. I den lundartade lövskogen sker viss röjning för att förhindra igenväxning.

2007-06-10

Stig Lövborg / www.lovborg.com/reservat/bjo.htm