Garphyttans nationalpark

Vandringsleder

Kanotleder

Cykelleder

Naturreservat

Fågellokaler runt Örebro

När det gäller handikappanpassningen är det inte några problem från  parkeringen och in till ängen. Vägen fortsätter upp i skogen och är framkomlig men det blir tungt.

Så här kommer du till Garphyttan

Garphyttans nationalpark ligger 5 km sydväst om Garphyttans samhälle. Vägvisning finns från E 18 vid Lekhyttan. Därifrån har man 5 km kvar till nationalparken, som i söder gränsar mot den allmänna vägen. Bergslagsleden - vandringsleden genom Närke - går genom parken, som också berörs av kortare spår från Suttarboda friluftsgård, vilken ligger några km norr om parken.

Viktigt!!

• Var aktsam om mark, stenar, rösen och vegetation. Följ stigarna!
• Lämna blommor och andra växter orörda
• Stör inte djurlivet, gå exempelvis inte nära fågelbon. Håll hund kopplad!
• Det är inte tillåtet att göra upp eld eller att tälta inom parken
• Bil, motorcykel och moped är tillåtna enbart på parkeringsplatsen och utfartsvägen
• Håll naturen ren - lämna inte skräp efter dig

Några fakta

Garphyttan bevarar minnet av det äldre odlingslandskapet med dess blommande ängsmattor mellan skuggande lövverk. Hela området har nämligen varit ägor under "Östra Gården Svenshyttan", en gång en liten klunga bergsmanshus. Här var de gamla odlingstyperna representerade ända fram till storskiftet 1824: småtäpporna och åkerlapparna var formade efter terrängen och bröts av odlingsrösen. Och här förflöt året troligtvis som i andra bergslagsbyar under järnhanteringens dagar: efter skördearbetet samlades hyttdelägarna till "påblåsning" - allt efter andel tillsköt man kolved för hyttans uppvärmning.

Literaturhänvisning

Garphyttan av L-G Romell - en artikel i Sveriges nationalparker. Rabén & Sjögren 1961, som ger många litteraturhänvisningar.

Från natursvärmeri till vård av det äldre odlingslandskapet

Då området blev nationalpark insåg man inte att de värden man ville bevara var resultat av odling. Tvärtom, man hoppades att Naturen i fridlysningens hägn snarast skulle sopa igen alla spår aom röjde människans påverkan av landskapet. Ängarna skulle vara oslagna, "för att florans ömtåligaste beståndsdelar ej må skadas".

Femton år senare kunde manavläsa fridlysningens första verkningr: ogräsfloran på de övergivna åkrarna hade miskat blomprakten, självsådd gran hade börjat vandra in på ängsmarken. Ytterligare femton år senare hade inägorna grott igen av sly ochdgran.

Då började manförstå att de skönhetsvärden man ville bevara bäst gynnades av bondekulturens traditionella hävd. Man började därför röja upp inägorna.

Numer hålls åker- och ängsmarkerna öppna genom fagning: löv, ris och kvistar räfsas ihop och bränns på våren. Och ängarna slås när örterna har blommat. Hamling, dvs kapning av trädens toppar och grenar för att få lövfoder, sker åter inom några slåtterområden.

Blomparad till fågelsång

Den gamla hävdens ägomosaik gav ett halt annat utrymme föröreter, insekter och fåglar än dagens uniforma produktionsytor. De   natursådda slåttermarkernas dominans över de odlade åkerlyckorna hade stor betydelse: Östra Gården Svenshyttan hade kanske sex tunnland åker när ängen omfattade sextio. Betesmarkerna var obegränsade i den ohägnade skogen. Nationalparken ger en liten föreställning om äldre tiders flora och fauna.

Tibasten blommar redan i slutet av mars, på bar kvist. Sipporna följer några veckor senare, då parkens flyttfåglar, främst taltrasten och rödhaken, stämmer in i de mera stationära mesarnas och koltrastarnas sång.

Gullvivan och liljekonvaljen föregår sedan smörblommorna, daldockan och den mörkblå eller helvita aklejan, innan de violeta midsommarblomstren och de röda eller vita tjärblomstren ger slutackorden i för- och midsommartidens färgskala. Sedan är det dags för linnéan att veckla ut sina ljuva men anspråkslösa blommor. 

2008-02-29

Stig Lövborg / www.crosswinds.net/~lovborg/reservat/gar.htm