Naturreservatet Hammarmossen och Knuthöjdsmossen

Vandringsleder

Kanotleder

Cykelleder

Naturreservat

Fågellokaler runt Örebro

Hur hittar man dit?

Knuthöjdsmossen ligger i anslutning till väg. Parkeringsplatsen finns vid västra änden av Stora Hälleforsdynen. Därifrån går markerade stigar dels ut på mossen, där de är spångade, dels upp på dynen. Man klarar sig bra överallt med lågskor.

Eftersom Hammarmossen i så hög grad liknar Knuthöjdsmossen och då den inte ger genomsnittsbesökaren något extra, finns där iongen särskild parkeringsplats eller andra serviceanordningar. Är man försedd med stövlar är det dock ingen svårighet att från närliggande vägar leta sig ut på mossen. Det kan vara lite blött i kanterna.

Bildgalleri från Knuthöjdsmossen

När skall man besöka mossarna?

När som helst under sommarhalvåret har man stort lutbyte av ett besök. Några speciella vårblommor finns knappast, men kommer man dit alldeles i början av juni så kan man få njuta av skvattramens lysande vita och aromatiska blomsamlingar. Hösten med rödtonade buskan av odon och dvärgbjöark gör också rättvisa åt mossarna. Dynens växter är i så stor utsträckning vintergröna, att den är sig ganska lik året om.

Ytterligare information

Kom ihåg!

• Skada inte mark och växtlighet
• Plocka inte blommor på Hammarmossen
• Stör inte djurlivet
• Det är förbjudet att fiska, tälta, göra upp eld samt cykla eller framföra motorfordon annan än på vägen till P-platsen

Gällande bestämmelser för Knuthöjdsmossen anges på skylt i reservatet

Några fakta

Naturreservatet Hammarmossen och Knuthöjdsmossen omfattar 154 resp 100 ha. De är belägna endast ett par km SV resp V om tätorten Hällefors. Reservaten utgörs av välvda mossar, högmossar, översållade med gölar. Gölsamlingarna är de största i Bergslagen och den på Hammarmossen anses vara den intressantaste i landet. Vid Knuthöjdsmossen finns en mäktig sanddyn.

Reservaten bildades 1973. Syftet är att säkerställa de mest oskadade delarna mot varje form av exploatering samt att på Knuthöjdsmossen bereda en större allmänhet möjlighet att uppleva området.

Naturvårdsförvaltare: Skogsvårdsstyrelsen

Markägare: Enskilda, till större delen bolaget STORA

Stor plan sandslätt

Svartälvens dalgång utfylls till stor del av mäktiga isälvsavlagringr, dels själva Svartälvsåsen som längre norrut kallas Malungsåsen, dels och framför allt de till åsen hörande sandavlagringarna. Det var nämligen bara det grövsta materialet - block, stenar och grus - som blev liggande i en åsrygg utanför isälvens mynning i iskanten. De finare partiklarna - sand, mo o s v - svämmades ut långt åt sidorna från mynningen. På så sätt bildades Svartälvsdalens många kvadratkilometer stora sandslätter.

Vindarna skapade dyner

När landet höjt sig ur havet, men innan skog och övrig vetetation hunnit invandra och binda sanden, fördes den lätt med av hårda vindar. Härigenom bildades dyner på flera ställen. Den största, Stora Hälleforsdynen, bildar en bortåt två kilometer lång, mot nordväst öppen båge med korta utlöpare riktade in mot bågens medelpunkt. Dynens krön reser sig upp till tio meter över sandslätten.

Klimatförsämring medförde försumpning

Till följd av att klimatet blev fuktigare uppkom så småningom kärvegetation på de mellan dynerna fullkomligt plana ochdärför dåligt dränerae sandytorna. När kärravlagringarna vuxit sig så tjocka, att det av nederbörden tillförda ytvattnet inte längre stod i kontakt med underliggande sand, kunde vitmossor börja växa. Därmed förvandlades de plana kärren till mossar, vilka p g a det allt fuktigare klimatet snabbt växte i höjden. På de centrala delarna fick mossarna ensvag, i kanterna en starkare välvning.

Hur mossgöarna uppkommit och varför de blivit så talrika - på Hammarmossens ca 70 ha stora mosseplan är de omkring 200 stycken och upptar tillsammans nästan halva ytan - är inte helt klarlagt. Klart står dock att de uppkom mycket tidigt och att mossarnas tillväxt huvudsakligen skett i strängarna mellan gölarna. Dessa har sålunda dodräta kanter och når djupt ned i mossarna. Mossarnas kupolformiga tillväxt har medfört att gölarna blivit utsträckta vinkelrätt mot lutningsriktningenm, så att de nu uppvisar ett ganska regelbundet - på Hammarmossen koncentriskt - mönster. I mossarnas kanter, där lutningen är starkast, saknas gölar.

Fuktigare kantzon

Den starkast sluttande delen i kanten av mossekupolen är bättre dränerad än mossens centrala del och där blir därför skogen i allmänhet tätare. I sänkan mellan själva mossen och angränsande fastmark brukar finnas en fuktigare, kärrartad zon - laggen. Särskilt vid Hammarmossen, som ligger isolerad ute på den plana sandslätten, är laggen dåligt utbildad. Här och var finns den dock antydd som ett stråk med bl a klostarr, t ex i Knuthöjdsmossen omedelbart norr om Stora Hälleforsdynen.

Ris och tallskog på mosseplanet

Mosseytan mellan gölarna är relativt torr och fast och oftast bevuxen med tall. Vegetationen domineras av olika ris - odon, dvärgbjörk, kråkbär, ljung och skvattram. I övrigt växer där renlavar, väggmossa och olika vitmossor. I öppnare delar finns mattor av tuvsäv. På små gungflymattor i gölarnas kanter finner man t ex t ex vitag, dystarr, kallgräs och sileshår. I övrigt saknar gölarna högre växter.

Rikt fågelliv

Båda mossarna har ett rikt fågelliv. Knuthöjdsmossen är den andrikaste mossen i länet med bl a gräsand, kricka och knipa. Vandrare på den spångade leden kan ofta se den annars så skygga och ovanliga smålommen i mossegölarna. Även vadare förekommer talrikt exempelvis tofsvipa, skogssnäppa, enkelbeckasin och storspov.

Stora Hälleforsdynen

Trots olikheterna beträffande bl a vattentillgången finns det stora likheter mellan vegetationen på mossarna och på dynen. Dynens vegetation är sålunda s k tallhed, där tall dominerar trädskiktet och ris som ljung, lingon och mjölon fältskiktet.

Dynen är tillhåll för speciella insekter. På de nakna sandytorna förekommer en mycket sällsynt myra - den grå myran - som är en kvrleva från den tid då dynen ännu var vegetationslös.