|
|
|
Naturreservatet Herrfallsäng |
|||||||||||||||||||||||||
| Stig
Lövborg ´s hemsida
|
Herrfallsäng är helt plant. Dock, när jag var där sist, fanns ingen öppningsbar grind, bara övergångar, vilket är dåligt. Sätts en öppningsbar grind är reservatet helt klart tillgängligt för rullstolsburna. Hur hittar man dit? / När ska man besöka Herrfallsäng? / Ytterligare information / Kalkberggrund och rörligt grundvatten / Mest lundartad lövskog / Slåtteräng i långvarig hävd / En klassisk växtlokal / Fåglar och landsnäckor / Almsjuka
Med hjälp av vägkartan här nedan bör det vara möjligt att hitta till Herrfallsäng. Enklast är det kanske att åka via Hallsberg. Åk vägen österut mot Pålsboda, förbi Hallsbergs sockenkyrka. Omkring 6 km från Hallsberg tar man av på vägen mot Skogaholm och är efter ytterligare drygt 2 km framme vid Herrfallsäng. Om man sedan följer de amrkerade stigarna inom reservatet, så får man en god överblick av dess viktigare delar. När ska man besöka Herrfallsäng? Av naturliga skäl har Herrfallsäng mest att erbjuda besökaren under sommarhalvåret. Vårfloran av framför allt sippor i april-maj är kanske mest ögonfägnande. I början av sippornas blomningstid är tibastbuskarnas ännu bladlösa kvistar översållade med skära, väldoftande blommor. Själva slåtterängen kommer nog bäst till sin rätt under för- och högsommaren, då trädenstår fullövade och ängsmattornas många blommor hunnit utvecklas.
Naturreservatet Herrfallsäng omfattar 43 ha tät ädellövskog, slåtteräng, öppen betesmark och kärr, allt med en mycket rik, kalkpåverkad flora. Området avsattes som reservat 1973 men en mindre del omfattande bl a slåtterängen fridlystes redan 1934. Syftet med reservatet är att för forskning och naturupplevelse skydda och värda ett kalkpåverkat kulturmarksområde med löväng, betesmarker och lundartade lövskogar. Naturvårdsförvaltare: Skogsvårdsstyrelsen Markägare: Staten genom naturvårdsfonden.
Gällande bestämmelser anges utförligt på skyltar i reservatet
Kalkberggrund och rörligt grundvattenSom framgår av kartan (kommer) nedan ligger Herrfallsäng i en förkastningssluttning, alldeles söver om en berggrundsplatta av kalksten. Några kilometer längre norrut - vid Yxhult - finns en större kalkförekomst. När inlandsisen rörde sig mot söder förde den med sig krossat berggrundsmaterial, s k morän, vilken här vid Herrfallsäng blev mycket kalkrik. Läget i sluttningen skapar ett rikt flöde av grundvatten. Det är dessa förhållanden som tillsammans framkallat den rika växtligheten. I kärren kan manse s k kalktuffbildning. Vid Herrfallsäng finns förutom morän även sand. Denna avsattes då Ancylussjön sköljde ur moränen lite högre upp i sluttningen. Mest lundartad lövskogDen stora kartan (kommer) visar de olika delområdenas allmänna karaktär. Hela reservatet har ett mer eller mindre utvecklat trädskikt, där ask och alm är de förhärskande arterna. Hela reservatet har ett mer eller mindre utvecklat trädskikt, där ask och alm är de förhärskande arterna. Den hävdade slåtterängen (1) innehåller såväl öppna ängsytor med glest stående hasselbuketter som lundartat täta träd- och buskgrupper. Lundområdena (2-4 samt 6) är sinsemellan ganska likartade med fuktiga partier. Inom område 4 finns till och med tre öppna s k rikkärr - tack vare den höga kalkhalten särskilt artrika kärr. Betesmarkerna (5-7) har en del mindre grupper av buskar och träd och i likhet med slåtterängen (1) en vegetation av torrängstyp.
Med endast kortare avbrott har slåtterängen - "Herfallsängen" - varit i hävd sedan åtminstone 1800-talets början, vilket gör den särskilt intressant och värdefull. Övriga delområden har en mera varierande historia. Vissa delar av angränsande områden ingick i slåtterängen, medan huvuddelen av lundområdena utgjorde betesharar med gles lövskog. De båda nuvarande betesmarkerna har i sen tid utgjort åkermark, tidigar dock äng. Även en del av det sydvästra lundområdet var vid 1800-talets början uppodlad. Ängen slås numer vanligen i augusti så att ängsväxterna skall hinna gå i frö. I betesmarkerna försöker man hålla kreatur. En klassisk växtlokalNära 300 arter av kärlväxter är kända från Herrfallsäng. Med avseende på antalet sällsynta arter är detta en av de allra främsta växtlokalerna i länet och ett namn som ofta nämns i de gamla närkesflororna. artrikast är de öppna, i huvudsak torrängsartade delarna. De största reriteterna där är backklöver, jordtistel, ormtunga och rosettljungfrulin. Lundområdena hyser färre rariteter, men anmärkningsvärd är den rika förekomsten av alm, tibast och skavfräken. Blå- och vitsippor förekommer naturligtvis i stor mängd, liksom de ovanligare storrams, vårärt och lungört. I rikkärren växer bla a sådana rariteter som majviva, luddunört, ängsnycklar och axag. Fåglar och landsnäckorÄven djurlivet är rikt, framför allt när det gäller vissa grupper av kalkgynnade lägre djur, t ex landsnäckor. Fågelfaunan är rik både med avseende på art- och individantal. en karaktärsfågel för området är svarthättan. regelbundna besökare är stenknäck och nötkråka. AlmsjukaStor del av almarna i Herrfallsäng drabbades 1994 av almsjuka. Det är en svampsjukdom som angriper trädets transportbanor för vatten, vilket leder till att trädet vissnar och dör. Almsjukan överförs via en skalbagge, almspintborren, som bär med sig svampens sporer till friska träd. angrepp av almsjuka medför vanligen att alla almar i det berörda området slås ut.
2008-01-19 Stig Lövborg / www.lovborg.com/reservat/her.htm
|
