Skåle natrureservat

Vandringsleder

Kanotleder

Cykelleder

Naturreservat

Fågellokaler runt Örebro

Hur hittar man dit? / Sprickdalar och förkastningsbranter / Talrika gruvhål / Tidigare verksamhet / Bete på odlingsmarken / Strandbildningar av Yoldiahavet / Diabasgångar / Tidigare verksamhet / Beta på odlingsmarken / Solälskare och skuggväxter / Rikt djurliv

Bilder från juni 2002

Hur hittar man dit?

Från Hallsberg kär man mot Pålsboda och tar efter 6 km av mot Skogaholm

Från Pålsboda kör man direkt mot Skogaholm. Strax efter Skogaholm finns vägskylt mot Sandviksbaden och Skåle.

Bilder

KOM IHÅG!!

• Var aktsam om mark, stenar, rösen och vegetation. Följ stigarna!
• Lämna blommor och andra växter orörda
• Stör inte djurlivet, gå exempelvis inte nära fågelbon. Håll hund kopplad!
• Det är inte tillåtet att göra upp eld eller att tälta inom parken
• Bil, motorcykel och moped är tillåtna enbart på parkeringsplatsen och utfartsvägen
• Håll naturen ren - lämna inte skräp efter dig

Sprickdalar och förkastningsbranter

Teckningen nedan (kommer) visar schematiskt hur terrängen vid Skåle ser ut. Den märktiga förkastningsbrant som bildar Tisarens raka sydstrand möter vid Skåle djupa sprickdalar från flera riktningar. I mötespunkten har bildats en sänka, Skålesänkan, där Skåle Gård ligger. Av de bergshöjder som omger Skålesänkan, är Skålekling och Jättaberget de mest framterädande. Skålekling, som når 95 meter över Tisarens yta, vänder en hög och bara glest skogbevuxen bergbrant mot sänkan. Den väg som passerar skålesänkan följer den mest framträdande sprickdalen.

Talrika gruvhål

Berggrunden i höjderna består huvudsakligen av röd gnejs, en av de vanligaste urbergarterna. Särskolt i Skåleklint finns inslag av järnmalm, vilket framgår av de talrika gruvhålen. Vid foten av bergbranten finns rasmassor, delvis naturliga och bildade genom frostsprängning, delvis utbrutna ur gruvhålen.

Tidigare verksamhet

På Jättaberget alldeles väster om reservatet finns en av Närkes märkligaste fornborgar, uppförd under yngre järnåldern (400-1050 e. Kr.). Bebott har Skåleområdet varit åtminstone sedan medeltiden, då malmbrytning och hyttdirift förekom här. Malmbrytningen pågick ända in på 1800-talet, då malmen forslades till hyttan i skogaholm.

Bete på odlingsmarken

Ett levande jordbruk förekom i Skålesänkan in på 1960-talet. Sedan dess har delar av odlingsmarken skogplanterats. I samband med att naturreservatet bildades har återstående odlingsmark röjts upp och hägnats in för bete.

reservatet vårdas nu enligt en fastställd skötselplan som anger betesdrift för odlingsmark och röjda hagar. Skogsmarken sköts med särskild naturvårdshänsyn, som bl a innebär att kalhyggen begränsas i storlek.

Solälskare och skuggväxter

De delvis sydvända baranterna med sin varierande, näringsrika berggrund samt de fuktiga dalbottnarna ger förutsättningar för en rik flora. I barrskogen finns inslag av björk, asp, hassel, olvon, skogstry och tibast. Bland örterna finns många arter med huvudutbredning längre söderut i landet.

På rasmassor och klipphyllor växer t ex blodnäva, blåmunkar, vippärt, backvial och lövbinda. I fuktiga dalbottnar förekommer bl a sårläka, gullpudra, tätört och dvärghäxört. I Skålesänkan är björkhagen vid foten av Skåleklint av särskilt intresse. Där växer t ex spåtistel och hästfibbla.

Även mossfloran är rik, särskilt i skuggiga sprickdalar och branter, där inslaget av arter med nordlig och västlig utbredning är stark.

Rikt djurlov

Orm- och Bivråk visar sig dagligen under sommaren. Nattskärran har här en pålitlig hemvist. Det lägre djurlivet är företrätt bl an av en rik landsnäcksfauna. Av de värmeälskande inserkter som förekommer vid Skåle kan nämnas den sällsynta och skyddsvärda trumgräshoppan, som "trummar" eller snarare rasslar med sina röda vingar när den flyger upp.

Strandbildningar av Yoldiahavet

När inlandsisen för omkring 10 000 år sedan smälte undan från trakten låg landytan nedpressad under ytan av Yoldiahavet, ett förstadium till Östersjön. Sedan dess har landytan höjt sig ca 140 m. Så högt över havet och 40 m över Tisaren ligger idag de högsta strandbildningarna som skapades av Yoldiahavets vågor. Tydligast är dessa bildningar på Skåleklints nordsluttning, där de framträder som breda, trädlösa vallar av sten, s k klapperstensfält. Allt finkornigare material sköljdes nämligen ut i havet och ligger nu som grus längre ner i sluttningen eller sand vid stranden av Tisaren och Åfjärden. Mäktigast är sandavlagringarna vid Sandviken.

Diabasgångar

I botten av flera av sprickdalarna finns diabas, en bergart som från djupare berglager i smält form trängt upp och fyllt ut sprickorna i gnejsen. Diabasen är mindre motståndskraftig än denna och har därför nötts ned och dolts under lösa jordlager i dalbottnarna. Den har en gynnsam inverkan på växtligheten.

2006-09-25

Stig Lövborg / www.crosswinds.net/~lovborg/reservat/skaa.htm