rstol.jpg (1462 bytes)

Naturreservat Sveafallen

Stig Lövborg ´s hemsida

Vandringsleder

Kanotleder

Cykelleder

Naturreservat

Fågellokaler runt Örebro

Bilder från 2005


Sveafallen är tillgänglig för rullstolsburna i början av reservatet. Bl a finns det ramp upp till några "grytor". I övrigt är reservatet inte tillgängligt för rullstolar

wpe10.jpg (40808 bytes)

Innehåll
 
Hur kommer man dit?
Ytterligare information
Några fakta
Vad kan man se?
Geologiska nyckelobjekt
Olika teorier
Älvar på kollisionskurs
Dana älv
Yoldia arctica
Ancylus fluviatilis

 

Hur kommer man dit?I

Reservatet ligger intill järnverket i sydöatra utkanten av Degerfors. Om man från centrum åker mot Svartå-Laxå (väg 205) så hittar man en vägvisningsskylt knappt 100 m före vägporten under järnvägen.

pasveskog.jpg (29150 bytes)Besök också Lidetorpsmon med Djupa hålet - ett annat naturreservat av geologisk karaktär - 10 km sydväst om Degerfors. Det finns beskrivet i en särskild folder.

 

 

 

Ytterligare information    
     
Länstyrelsen Domän Degerfors kommun
Miljöenheten Karlskoga skogsförvaltning Kommunkontoret
701 86 Örebro Box 403 693 80 Degerfors
Tel 019-19 30 00 691 27 Karlskoga Tel 0586-481 00
  Tel 0586-504 40  

 

Några fakta

Sveafallen har stort vetenskapligt intresse såsom det mellansvenska avloppet för Ancylussjön. Området utgörs av en barrskogsbevuxen bergsluttning med "vild" blockterräng och talrika jättegrytor. Det avsattes som naturreservat år 1975.

Areal: 88 hektar

Skötsel: Skogsbruk får ske inom reservatet, man skall i stor utsträckning anpassas till naturvårdsintresset, bl a genom att träden tillåts bli äldre än i vanlig skog. I vissa delar hålls skogen mycket gles, så att man får överblick av terrängformerna.

Förvaltare: Domänverket i samarbete med Degerfors kommun.

Vad kan man se?

Vid "Sveafallen" kan fem strömrännor urskiljas. Särskilt påtagliga är Domedags- och Bergtjärnsrännorna. På domedagsdalens östra sida samt inom Grytområdet finns de flesta jättegrytorna - i det senare ett 50-tal. I dessa båda områden får man också det bästa intrycket av blockterrängm, delvis därför att skogen glesats ut. I Bergtjärnsdalen skjuter en hög klippa ut över tjärnen. Mindre påtaglig, men av större geologiskt intresse, är den plats längre upp i Bergtjärnsdalen, som utgör lägsta punkten på vattendelaren mellan Östersjön och Skagerrak.

Handikappramp (28898 bytes)

Om man utgår från stora parkeringsplatsen längst i norr kommer man efter ca 50 m till informationen. Denna hålls öppen sommartid i kommunens regi. Guidning kan ordnas. Den kortaste vandringsslingan - till Domedagsdalen - är 1400 m lång. Därifrån kan man fortsätta längs andra slingor till Grytområdet (totalt 2 300 m), till Bergtjärn (4 300 m) samt via vattendelarpunkten runt tjärnen (5 300 m).

 

 

Jättegrytor och andra sevärdheter utefter vandringslederna är markerade med särskilda skyltar.

Den som bara vill se reservatets södra del kan använda södra parkeringsplatsen. Rullstolsburna kan nå Domedagsdalen från järnverkets parkeringsplats alldeles norr om denna.

 

 

 

Geologiska nyckelobjekt

Sveafallen utgör ett nyckelobjekt inom nordisk kvartärgeologisk forkning. Den säregna naturen med talrika jättebrytor och stora stenblock uppmärksammades av forskarna först på 1920-talet. Man insåg snart att här fanns det länge eftersökta mellansvenska avloppet från Ancylussjön - ett av Östersjöns förstadier.

Olika teorier

Genom populärt hållna beskrivningar gjordes området känt även för allmänheten. Därtill bidrog inte minst häpnadsväckande uppgifter om vattenföring och fallhöjder samt jämförelser med Niagarafallen. Nyare forskningsrön tyder på att fallhöjden varit helt obetydlig, så att egentliga vattenfall aldrig existerat. Namnet Sveafallen skulle därmed vara missvisande. Vidare anser man nu att åtminstone de flesta jättegrytorna bildades långt innan "fallen" fanns där. Dessa nya teorier minskar dock inte områdets värde som sevärdhet och forskningsobjekt.

Ursäkta bildkvaliteten

wpeF.jpg (20124 bytes)

 

Under slutskedet av den senare istiden växlade vattenståndet starkt vid våra kuster. Olika förstadier till Östersjön avlöste varandra och täckte stora delar av det mellansvenska låglandet. Under det stadium som kallas Yoldiahavet (vänstra kartan) (kommer) stod "Östersjön" i förbindelse med Skagerrak genom ett brett sund - Närkesundet - med djupaste delen över Närke. På grund av landhöjningen blev sundet allt grundare och smalare. Därigenom upphörde inflödet av saltvatten från världshavet. Yoldiahavet förvandlades till ett sött "hav", Ancylussjön (högra kartan) (kommer). Vattnet fortsatte under kanske några hundra år att strömma ut genom det krympande sundet, som i detta skede kallas Svea älv.

 

wpeC.jpg (6996 bytes)

Svea älv
Svea älv mynnade alldeles söder om nuvarande Degerfors
Mynningen bildade en liten skärgård med flera mynnings-
armar. Den nordligaste armen - närmast Degerfors -
var den djupaste och därför den som sist torrlades
vid landshöjningen.

Älvar på kollisionskurs

Enligt nyare forskningsrön utgjorde Letälvsdalen en vik av världshavet. Dess vattenyta låg obetydligt under Anculussjöns. Vid Degerfors var viken ganska smal och utgjorde snarast en bred älv med rikt vattenflöde från norr. Just här kolliderade detta flöde nästan frontalt med Svea älv. Därvid bildades starka vattenvirvlar inom det område på östra sidan av Letälvsdalen som nu kallas "Sveafallen". Virvlarna sköljde bort allt löst material utom de största blocken, vilka blev liggande kvar i bergsluttningen.

Dana älv

När vattendelarpunkten längst upp i Bergtjärnsdalen torrlades genom landhöjningen ca 7 000 f Kr var det slut med Svea älv. Eftersom landhöjningen var svagare i sydligaste Sverige hade då ett nytt avlopp - Dana älv - uppstått i nuvarande Stora Bält.

Yoldia arctica

wpeE.jpg (4773 bytes)

Yoldia arctica - längd ca 25 mm. Den arktiska saltvattenmussla
som gett namn åt Yoldiahavet. Hittas ibland i lera
som avsatts i detta hav, t ex nära Kumla. Lever nu närmast i Norra Ishavet.
Ancylus fluviatilis  

 

Ancylus fluviatilis - Längd ca 6 mm. Den sötvattenssnäcka som gett namn åt Ancylussjön. Har påträffats i avlagringar bl a vid Latorp i Kilsbergssluttningen. Förekommer nu t ex i Svartån.

 


 

2008-04-02

Stig Lövborg / www.lovborg.com/reservat/sve.htm