|
|
|
Naturreservatet Trystorps ekäng |
||||||||||||||
| Stig
Lövborg ´s hemsida
|
Ängen är inte helt plan men fullt framkomlig med rullstol, men bara fram till den rastplats som finns (stockar lagda i en fyrkant). Efter den kommer en liten bro som är för smal för rullstol Gammalt odlingslandskap / Naturreservat till skydd och vård av landskap och flora / Rikt fågelliv / Intressant lundflora / Odlade växter
De små hålen (syns lite dåligt) som sitter i vågräta rader runt många unga lindstammar är gjorda av hackspettar. Hålen genom barken förorsakar tidvis savblödning. Den framsipprande näringsrika saven tillgodogör sig fågeln genom "savsugning". Denna form av näringsupptagning hos hackspettar är föga uppmärksammad hos oss. I Amerika finns en grupp välkända hackspettar, savspettarna, som till stor del försörjer sig genom savsugning (sap-sucking).
Trystorpstrakten är en gammal kulturbygd. Också naturreservatet är ett i hög grad kulturpåverkat område där vegetationen har sin nuvarande utformning som en följd av mänsklig påverkan från forna tiders odlings och nyttjandeformer till vår tids reservatskötsel. De många odlingsrösena är nu de tydligaste spåren av gammal odlarmöda. I västra delen av reservatets mittparti ligger rösena mycket tätt och mellan dem finns de utvunna små slåtterytorna, men de är nu till stor del trädbevuxna. För boskapens vinterförsörjning var också lövtäkten viktig. I anslutning till slåtterytorna sparades därför grupper av sådana buskar och lövträd som kunde hamlas för en rik lövskörd. Så uppstod lövängarna parkliknande områden där barrskogen ej tilläts att tränga in.
Naturreservat till skydd och vård av landskap och flora i takt med jordbrukets utveckling förändrades markanvändningen och lövängarna förlorade sin ekonomiska bakgrund. De förvandlades till öppna betesmarker och åkrar eller de lämnades att växa igen, vanligen med granskog som slutresultat och av dem återstår nu i de mellansvenska landskapen endast små rester, oftast i form av lövlundar med tät buskvegetation under trädens mer eller mindre slutna kronskikt. I landskapsvårdens intresse bör dessa rester från gamla odlingsskick naturligtvis så långt det är genomförbart restaureras och bevaras. De tillför landskapet omistliga skönhetsvärden. Skydd och skötsel av vissa kvarvarande lövängsrester och lövlundar är också nödvändig för att bevara värdefullare bestånd av ädla lövträd och markskiktets många vackra, ömtåliga eller sällsynta och i vår flora vikande växtarter. Därför har Trystorps ekäng och flera liknande områden i vårt län blivit föremål för reservatbildning. Bilder
Spillkråka, skogsduva och kattuggla är några av de hålbyggande fåglar som årligen häckar i reservatet tack vare de många ihåliga träden som bjuder dem boplatser. Av övriga häckande fåglar som trivs i det yppiga landskapet märks några ovanligare arter: Bivråk, Gulsångare, Steglits och stenknäck. Stenknäckens speciella krav på tillgång till körsbärskänor är här tillgodosett genom ett rikt bestånd av fågelbärsträd.
Hässleklocka, lungört, Vätteros, trolldruva, underviol, vårärt, grönvit nattviol, tvåblad och Storrams är några av de intressanta, ganska ovanliga lundväxter, som kan ses invid reservatets gångstigar.
Ett anmärkningsvärt florainslag här är de många förvildade kulturväxtena. De har säkerligen spritt sig hit från odlingar vid Trystorps gård där det redan under 1600-talet fanns parkanläggningar. I reservatets träd- och buskbestånd påträffas nu som sådana "parkrymlingar" bl a bok, tysk lönn, Videkornell och krusbär. Frän gamla odlingar kommer också mänga vackert blommande örter såsom skogsförgätmigej, Kroll-lilja och parksmultron (förr i odling som jordgubbe). Mest iögonfallande av de invandrade kulturväxtena är emellertid den praktfulla solstjärnan (Telekia speciosa), en mer än meterhög växt med stora solrosliknande blomkorgar under juli - augusti.
Vården sker enligt en skötselplan med målsättningen att hävda området så att dess karaktär av lövskog och lövlund bibehålles med nuvarande fördelning mellan slutnare och öppnare partier. I skötselplanen är därför reservatet indelat i ett flertal smärre skötselområden med för varje område angivna skötselåtgärder. För något område kan åtgärderna inskränka sig till att hålla gångstigar öppna. Detta gäller t ex det täta lundparti som gränsar mot parkeringsplatsen. För ett annat område kan skötseln omfatta buskvegetationens tillbakahållande, årlig slåtter och någon gång t o m lövkrattning, s k fagning. De olika åtgärderna syftar bl a till att tillgodose de många växtartenas varierande krav på markbeskaffenhet och ljusinfall.
Trystorps ekäng är den gängse benämningen på området. Ekbeståndet har varit mycket rikare, därom vittnar ett stort antal mäktiga stubbar. Men reservatet äger ännu ett fint bestånd av gamla ekar. Den grövsta finns i områdets mittparti. Stammens omkrets är vid brösthöjd 542 cm (1974). Mellansvenska ekar med över 5 m stamomkrets är minst 400 år gamla. De grövsta Trystorps-ekarna antas därför ha grott under 1500-talet, kanske ännu tidigare.
För att undvika onödig förslitning av reservatet, utarmning av floran och andra ingrepp som kan motverka reservatets syfte har länsstyrelsen fast ställt vissa föreskrifter. För allmänheten gäller förbud mot
När skall man besöka Trystorps ekäng? Det är vårens och försommarens blommor som lockar mest. Allmänna och välkända arter avlöser varandra med en slösande rik blomning under april - juni. Blåsippsblomningens höjdpunkt infaller normalt i mitten av april. Lungörten, som i reservatet har en av länets största förekomster, är ungefär samtidig med blåsippan. Senare dominerar vitsippan. Ingen annan av lundflorans blommor når vitsippans massverkan. Välj en solig dag för vitsippsbesöket. Mulna dagar är blommorna halvslutna. I vitsippsblomningens slutskede står den resliga, intensivt röda vårärten i sitt flor. Under juni blommar Daldocka, midsommarblomster och de flesta andra av de öppnare lundpartiernas många arter.
2003-08-26 Stig Lövborg / www.crosswinds.net/~lovborg/reservat/try.htm
|
